Livet är fantastiskt. Jag kan knappt stå still, vill inte vara inne, dansar och sjunger, skrattar högt, springer fort och går med bara ben. Får en del av damerna på jobbet att känna sig gamla. ”har vi också varit så unga?” frågade dem sig själva idag. Jag tyckte det va fint. Först. Men sen vart jag rädd. Tänk om det försvinner!? Tänk om jag en dag vaknar och inte sjunger bumbibjörn-sången, behåller mina strumpor på och inte orkar dansa!? Jag lovar och svär att det aldrig ska hända mig!!

Annonser